det här ska inte bli någon depp blogg med känner att jag måste få skriva av mig!
la mig i sängen för att sova för typ en timme sen? men då börjar det yra omkring i huvudet. Tankarna plågar mig dag som natt. Tankarna om att det inte längre är du och jag tillsammans gör mig helt galen. Jag känner bara hur värdelöst allting känns när jag vet att du inte älskar mig mer än som vän. Vem var det som sa att kärlek är vackert? vill helst inte tro på verkligheten, men vi lever i nuet och jag måste försöka att tänka på annat men hur lätt när minnerna och tankarna griper tag i mig, skär mig inefrån och utåt. Det gör så ont att tänka på det vi hade när vi inte har kvar det idag. Allting gick så snabbt när jag läste det dära sms:et. jag förstod inte riktigt då? var det fel på mig, eller hade du bara hittat någon som var en smula bättre än mig? varför kunde du inte stanna kvar, varför kan jag inte längre kalla oss för ett? varför kan jag inte längre få skriva ut om att min pojkvän är allt och att jag älskar honom? Det är som att tankarna uppdateras gång på gång, det tar aldrig slut, det kommer bara upp hela tiden. När du kommer i min närhet, det är den enda gången jag känner mig tryg. det är inte lätt att vara utan den man älskar! och inget gör det lättare av att ständigt få höra att ''nej han har ju en ny tjej'' ''nej han saknar nog inte dig på det sättet, han har ju en tjej'' Tror ingen riktigt fattar hur det känns att få höra det? tror ingen riktigt fattar det vi hade? och jag fattar inte varför det vi bygt upp rasade ner? Du sa att det alltid skulle vara vi? du gav mig ett löfte men du brött de, jag kan inte hata dig men jag vill bara ha ett svar, jag vill bli besvarad. Men istället skiter du i att svara när jag skriver. ingenting är lätt, livet är hårt när det inte blir som det var trot att det skulle bli. ÄR DET FEL PÅ MIG? förlåt, förlåt men jag är som jag är för jag vart inte som jag skulle. Men trots allt så vill jag inte sluta hoppas, jag ska försöka hålla hoppet uppe om att en gång kommer det bli som förut. Försöker hålla hoppet uppe om att mina drömar en gång når sitt mål, snälla, vill du hjälpa mig med det?...
Kommentarer
Trackback
