-
har ni någon gång kännt att ni blir klämd nere på botten och att ingeting nånsin kommer att bli bra idag? så har ja kännt i 3-4 år nu. När man som väl just kommit upp från botten och är på top så kommer någon och knuffar ner mig igen. Bara dom där små ordern kan göra så mycket även om man inte alltid tänker så långt ibland! Ibland kan det kännsas som att man har allting man nånsin viljat ha och att allting är precis som man vill ha det men nästa minut vill man bara slänga sig ner och gråta.. Jag har verkligen försökt allt jag kan att kämpa emot smärtan och tårarna, jag har försökt allt jag kan att hålla det inom mig så gått det går men ibland blir det förmycket, det går över gränsen hur mycket jag egentligen orkar ta på mig på samma gång och det händer att jag bryter ihop i tårar, det händer att jag känner att jag bara vill bort, bort från allt! Jag vill inte att folks ska tycka synd om mig, jag känner mig så patetisk men ändå måste jag få skriva av mig lite för ingen mår bättre av att hålla allting inom sig, inte ens jag.. TYVÄRR! Jag vill mer än allt att detta ska få ett stop. Att mina onda tankar ska försvinna ifrån mitt sinne. Jag har jobbat så hårt för att få ett liv jag verkligen vill ha men det är som jag säger. När man väl kommit upp knuffas man ner lika fort! Varför finns meningen "må dåligt" ? Varför ska man må dåligt när man lika gärna kan må bra liksom? Är det meningen att det ska vara såhär? Jag fattar ingenting. Jag känner mig bara helt förvirad. Ibland kan jag knappt förstå att det som hänt faktiskt har hänt?! Tankarna bara ylar omkring i mitt huvud, vad hände - varför hände det - vad kommer att hända i morgon, i över morgon, på lördag.. ? Varför kan inte jag få må bra för? Varför ska jag drabbas av onda tankar och hemska drömar? Varför kan jag inte få tillbaka tiden som liten? Då fanns inga problem. Man sprang runt i sina nya rosa kläder och var lyckligast i världen men det är jag tyvärr inte nu! i mina tankar finns bara onda saker som snurrar runt men även så drömmer jag om att få det bra igen. I mina drömmar lever jag som vilken lycklig tonåring som helst. Men det är drömmar det. Vi lever i verkligheten nu och man får ta var dag som den kommer, men varför kan det inte få vara bra? Jag ber till gud att jag ska bli lycklig och om du nu finns, visa det? låt mig få må bra ...
Kommentarer
Trackback
