Jag tänker ofta på dig och hur roligt vi hade trots de där 11 åren. Och jag måste erkänna att jag ibalnd saknar jag dig så det nästan gör ont. Alla roliga stunder vi hade när vi satt och fikade på stan. Alla roliga stunder vi hade när vi satt hos dig och snackade om alla vi störde oss på. Alla gånger vi hjälpte varandra med saker och ting. Alla mess vi skickat till varandra. alla ord vi sagt till varandra över huvudtaget. Jag kunde säga allting till dig som jag inte kunde säga till någon annan! Det kändes så skönt att jag hade en vän som förstod mig. Men på sista tiden hände det saker. Och det var det som förstörde våran vänskap. Jag önska jag kunda vara vän med dig och sammtidigt alla andra men det funkar inte. Jag är så ledsen att jag vi inte har kontakt. Det var inte menat att det skulle bli såhär från första början. Men det vart som det vart och det är nog lika bra att det är såhär. Men du ska veta att jag har inte glömt dig. Jag saknar dig och den bra tiden vi hade. Jag saknar din..... också. Jag saknar er så det nästan gör ont. Men som sagt, det kanske var bäst att det blev såhär.